Frejagraven

Frejagraven
Offern som gravsattes 1994 I graven ligger offern som gravsattes efter bärgningen av ångfartyget S/S Freja som förliste torsdag 23 juli 1896. Bärgningen av fartyget skedde torsdag 23/6 1994 vid Hagudden i Nilsby. Jordfästningen var lördag 8 oktober 1994 i Östra Ämtervik. Här jordfästes Ida Lovisa Widhson, Lovisa Andersdotter, Per Persson och Gustaf Andersson Höglund. Olof Olsson jordfästes samma dag i Eda.
Leopold Wilhelm Widhson, kapten född 17/6 1858. Han var född i Björneborg i Finland, men föräldrarna var skrivna i Stockholm. Förmodligen var åtminstone hans mor från Björneborg. Fadern var inspektor Johan Wilhelm Widhson. Modern hette Emelie Ottilia. Före sin tid på Fryken var Leopold bosatt någonstans i stockholmstrakten. Sannolikt var det där han träffade sin, troligtvis, andra hustru, Ida Lovisa. Sonen Patrik hade han inte tillsammans med henne. Leopold med familj bodde på Stensgård i Fryksände. Efter olyckan bodde han en tid i Bjälverud för att kurera sig. I november 1896 flyttade han till Nicolai församling i Stockholm. Därefter finner vi inga spår av honom. Ida Lovisa Widhson tidigare Blomquist, hustru till Leopold W, född 6/5 1861. Hon föddes i Tyskagården i Skånings-Åsaka, Skaraborg. Föräldrarna hette Sven Andersson och Catarina Andersdotter, dessa tog sig namnet Blomquist 1870. Den 26/3 1889 gifte hon sig med Leopold Widhson i Stora Kils kyrka i Värmland. En tid var hon piga på jordbruket på Tensta Gård. Han fick anställning som kapten på Freja 1896. Ida Lovisa tjänstgjorde samtidigt som restaurantris ombord. Det var ju så att kapten Widhsons hustru var också försvunnen, de fann ju inte henne. Ida Lovisa Widhsons kvarlevor hittades när Freja blivit bärgad 1994. Hon hade fått ett stort tungt bord över sig. På Frejamuseet finns hennes guldörhängen bevarade. Patrik Leopold Widhson son till Leopold W, född 12/6 1886. Han var således nyss fyllda tio år när olyckan inträffade. Märkligt nog påstår Leopold själv i sin sjöförklaring att pojken var 12 år gammal. Återfunnen 16/8. Antecknad i dödbok som begravd. Olof Jansson, maskinist född 23/12 1874 i Råby, Västra Lysvik. Son till hemmansägaren Jan Olsson och hans hustru Maria Larsdotter. Olof hade en syster, Sofia, som var född 23 juli 1873. 16 år gammal, 1889, var hon restaurantris på Freja. 1909 utvandrade hon till Amerika. Enligt en notis i Östra Ämterviks dödbok är Olof begraven där den 17/8 1896. Den lokala traditionen berättar att det låg två kistor på lit-de-parade i Badhuset i Råby efter olyckan. Dessa borde rimligen ha varit Olof och hans kamrat Karl Olsson. Återfunnen 16/8. Antecknad i dödbok som begravd. Karl Olsson, eldare född i Bjälverud, Västra Lysvik, 21/3 1877. Son till hemmansägaren Olof Nilsson och Karin Larsdotter. Fadern hade omkommit 1883, "drunknad vid gående på isen å sjön Fryken", som det står i kyrkboken. Karl uppges ha varit en mycket god simmare. Det kan vara Karl som avses i berättelserna om en ung pojke som först räddade en person vid Frejakatastrofen, men sedan omkom när han skulle rädda nästa person. Återfunnen 6/8. Antecknad i dödbok som begravd. Gustav Robert Jönsson däckskarl, född i Persby, Fryksände, 6/6 1878. Son till hemmansägare Jöns Jonsson och Karin Persdotter. Han är den andre av de unga pojkarna som omnämns som mycket duktig simmare. Det påstås att Robert räddade den icke simkunnige Tott-August genom att bogsera honom på ryggen. Tott-August lär i sin rädsla ha tryckt ned Robert i vattnet så mycket att han till slut inte orkade i land utan drunknade. Samtidigt som Tott-August nådde botten och kunde rädda sig själv. Återfunnen 6/8. Antecknad i dödbok som begravd. Johan August "Tott-August" Johansson Haglund Besättningskarl, Norra Åmberg Sunne, född 27/6 1876. Den ende av de unga pojkarna, som var anställda på Freja, som överlevde. Alla de omkomna pojkarna var dessutom söner till hemmansägare, medan Tott-August var son till en backstugesittare, Johan Andersson i Fryksände. I ett starkt uppdelat klassamhälle var det säkert inte roligt att känna att han, som var av en "mindre värd" släkt, hade klarat sig, kanske på bekostnad av de från finare familjer. Thorsten Almquist, kronolänsman född i Blekan i Dalskogs församling, Dalsland 20/2 1857. Vid tiden för Frejas förlisning bosatt i Vänersborg. Fadern var komminister Jonas August Almquist i Dalskog. Efter dennes död flyttade familjen till moderns, Aurore Matilda, född Haag i Vänersborg. Thorsten var på väg till sin bror, Johan Ludvig, som 1895 flyttat från Malmö till Skäggeberg i Sunne, där han fått tjänst som häradsskrivare. Thorsten avled 13/4 1939 i Göteborg. Johannes Larsson, hemmansägare och trävaruhandlare från Bössviken i Östra Ämtervik, född 8/1 1862. Den som levde längst efter olyckan, han levde till 1947. Hans hustru lär ha stått i köksfönstret och sett när Freja förliste i den starka blåsten, vetande att maken Johannes var med ombord. Carl August Hallongren, possesionat Vänersborg. Han föddes 3/3 1852 i Medelplana i Kinnekulle. Fadern Carl Julius H. Modern var Anna Kristina Olofsdotter. O. J. Rönnåsen, sågägare Grue Finnskog i Norge. Han lär ha varit på resa i Värmland tillsammans med sin gode vän Olof Olsson. De hade lärt känna varandra under Olsson fleråriga vistelse i Norge, som då var i union med Sverige. Nu ville Olsson visa sin vän hur vackert det var i Värmland.		Per Persson född i Tjustersby, Sunne, 5/8 1834. Son till Per Larsson och Kersti Svensdotter. Flyttade 1865 till Norra Arneby i Sunne. Plöjar-Per, som han kallades gifte sig aldrig och dog barnlös. Ej återfunnen. Gustaf Andersson Höglund, handlande född i Söre, Väse 9/8 1845. Son till bonden Anders Andersson som dog samma år. Hans mor, Catarina Andersdotter, gifte året därpå om sig med Lars Olsson. Gustaf flyttar hemifrån 1861 och försörjer sig som dräng på olika gårdar i Östra Fogelvik. Den 5/11 1871 gifter han sig med Amalia Magdalena Strandberg född 1/6 1837 i Bodaholm i Eskilssäter. Gustaf var nu inspektor och bröllopet stod i Vägsjöfors i Vitsands socken i Torsby. De flyttar tillbaks till Söre i Väse där Gustaf föddes. Ende sonen, Karl August föds 7/1 1876 i Södra Näs där Gustaf är gårdsinspektor. Någon gång mellan 1876 och 1880 flyttar familjen till Frykeruds socken i Kil, Gustaf äger då lanthandeln i Nilsby. 1880 flyttar man in till Klara i Karlstad, lanthandeln säljs först 1884. Han lär ha varit på väg till ny anställning i Fryksdalen när olyckan inträffade. I kyrkboken står antecknat "Drunknad vid ångaren Frejas sjunkning i Fryken, utanför Bössviken." Ej återfunnen. Martin Rydberg, gårdfarihandlare född i Torp Markaryd i Kronobergs län, 5/5 1868. Han var son till hemmansägaren Anders Persson och Anna Gunnesdotter. Martin flyttar till Stora Kil 1891 och bosätter sig i Karlslund. Martin var ogift. Återfunnen 6/8 1896. Olof Olsson, byggmästare född i Tobohl, Gunnarskog, 30/1 1839. Son till Olof Olsson, som drunknade 1857 och Stina Olsdotter. Gift med Brita Andersdotter f 6/5 1837. Bröllopet stod i Vestra Fredrikstad i Norge den 19/11 1869. Olof provade flera yrkesroller, han var maskinist, byggmästare och hemmansägare. Det sistnämnda i Morast i Eda. Ej återfunnen. Lovisa Andersdotter lärarinna född i Väse, 23/10 1865. Dotter till brukaren Anders Larsson och Stina Cajsa Jonsdotter. Prästen utfärdar flyttningsbetyg till Filipstad den 27/12 1893. Vid sin död står hon dock som hemmadotter i Väse. Hela tiden har hon i både tidningsartiklar och rådhusrättsprotokoll omnämnts som en "lärarinna från Väse". Ej återfunnen. Ovanstående var med på Freja från Fryksta. I sjöförklaring och den efterföljande rättegången nämns aldrig att någon skulle ha stigit av i Nilsby. Tvärtom påstår Haglund att "nio passagerare medföljt ångbåten från Frykstad samt att handlanden Hedin tillkommit i Nilsby." Denna uppgift motsägs inte av de andra vittnena. Lars Johan Hedin, handlande född i Norra Smestad i Stora Kil 4/4 1859. Son till hemmansägaren Anders Andersson och Katarina Andersdotter. Hedin är tillsammans med Johannes Larsson den mest kände och omtalade av passagerarna. Ganska naturligt, med tanke på att de båda var de som bodde närmast den plats Freja förliste. De var bekanta och Larsson kunde efteråt berätta hur de tagit sig ut ur salongen men att Hedin drunknat. Hedin förestod lanthandeln i Nilsby från 1880 till1884, då han fick köpa den av Gustaf Höglund. 1885 gifte han sig med Anna Henriksdotter f. 1862. De fick fem barn, det sista föddes 20/2 1896 och Anna avled på Serafimerlasarettet i Stockholm den 1/4 av utbredd cancer i bukhålan. Återfunnen 24/7. Antecknad i dödbok som begravd. Ur Karlstadstidningen den 22 augusti 1896 Florshuvfan räddade hans lif Då den olyckliga fryksångaren Freja skulle lägga ut i Fryksta för sista gången, fanns det, berättar Fil. T. bland övriga passagerare äfven en liten halvstollig f.d. husar, numera kringvandrande fiolspelare. Karlen var mer än lofligt onykter och för att kunna underhålla ruset upp igenom Fryksdalen, dit han nu ämnade sträcka sin konsertturné, men där spritvaror icke äro så värst lättåtkomliga, medförde han bland sitt bagage ej mindre än tre butäljer konjak. Kapten Widhson fick emellertid syn på mannen och fann honom och hans resgods mindre lämpliga för en sjötur, hvarför vår bierfilare hastigt och lustigt förpassades i land samt med konfoniebutäljerna, visserligen under kraftiga protester från den lille fiolistens sida. Han fick emellertid stanna där han var, och Freja gick för att strax bortom Nilsby möta sitt sorgliga öde. Den lille spelmannen vände Fryksdalingarna ryggen för den gången och gjorde en turné till östra Värmland i stället samt besökte därunder äfven Filipstad. Men nu är han åter i västra delen af länet och vid ett sammanträffande med ångaren C.M. Bellmans befälhavare, kapten Almström, fällde den lille mannen härom dagen följande yttrande: – Det var alt tur att jag var full den gången, annars hade jag nog fått göra de andra sällskap till sjöbotten. * * *
Källor Jangdal, Mats: Boken om Freja, kapitlet "Folket ombord". Utgiven av Ångbåtsföreningen Freja 1994 Göran Bengtsson Roland Kihlstadius Wikipedia.

Beskrivning av olyckan Den 23 juli 1896 var det varmt och kvalmigt väder, när Freja lämnade Fryksta. Som vanligt blev det en kapplöpning med konkurrentångaren Anders Fryxell. Freja närmade sig Bössvikens brygga, där hemmansägaren Johannes Larsson skulle släppas av. Styrbords lastportar stod öppna för att avstigandet skulle gå så snabbt som möjligt. Just när kapten Widhson skulle vända fartyget upp mot vinden inne i Bössviken träffades Freja av en orkanliknande kastby. Freja krängde över åt styrbord, vilket gjorde att den ej surrade däckslasten försköts. Inom några sekunder slog Freja runt och sjönk. Av de sjutton personer som fanns ombord, klarade sig endast sex, medan elva människor drunknade.		Vid sjöförklaringen som hölls efter olyckan kom det fram att det mesta av lasten hade varit lastad på mellandäck och övre däck. Lastrummet hade i stort sett varit tomt. Frykensjöarna trafikerades vid denna tid av flera kombinerade passagerar- och styckegodsfartyg vilket innebar en överetablering. Frejas befälhavare kapten L. Widhson uppgav senare, att last hade lastats "bestående af 10 säckar mjöl, 85 säckar gödningsämnen, 1–2 lådor tobak, 2 ankare brännvin och något smågods samt en trilla och 4 kärror". Seden var att den båt som först kom till en brygga fick all last, medan efterkommande fartyg blev utan. Detta ledde till det ibland fuskades med lastens stuvning. Freja var byggd för Kalmarsunds hårda vindar och ansågs vara ett mycket stabilt fartyg. Förlisningen väckte förstämning i hela Värmland och händelsen blev omspunnen av myter och skrönor.

Frejas bakgrund Byggd: 1868 vid Motala Verkstad. Material: Järn Längd: 20,26 Bredd: 4,15 Djup: 1,50 m Brt: 36 brt Passagerarångfartyg Hemmahamn: Fryksta. Fartyget byggdes vid Motala Verkstad 1868 som Kalmarsund No 3. Beställare var Ångfartygsbolaget Kalmarsund. Under 20 år trafikerade fartyget sträckan Kalmar–Färjestaden.		Därefter såldes hon 1888 till Fryksta i Värmland, namnändrades till Freja och sattes i trafik på Frykensjöarna. Freja transporterade både styckegods och passagerare. Många försök gjordes att hitta fartyget men först 1976 lyckades man lokalisera vraket på 52 meters djup och 220 meter från land. Man bildade 1993 Ångbåtsföreningen Freja af Fryken, vars syfte var att bärga och restaurera ångaren. Freja bärgades året därpå, efter 98 år på Frykens botten. Efter en omfattande renovering och återuppbyggnad sattes hon i trafik 1997. S/S Freja af Fryken används för beställningstrafik och charter på Fryken.